Syfilis, tbc, kolera och andra välsignelser i Thomas Manns verk
I Thomas Manns böcker är sjukdomen ofta en befriare. Syfilis blir kilen som öppnar konstnärens sinnen. Omgiven av kolera spränger den åldrande författaren slutligen förnuftets bojor. De utgör katalysatorer för personlig utveckling mot vilka Manns läkarkår står maktlös. Vid Konst Läkekonst tisdag 25 januari följer vi vetenskapsjournalist Thomas Wedérus i en litterär värld inte helt olik vår egen.
- Tid Tisdag 25 januari 2022, kl.19.00
- Plats Grönwallsalen, Akademiska sjukhuset, ing. 70
- Övrigt Fri entré, ingen föranmälan
- Ladda hem Poster Konst Läkekonst 25 januari
I Fokus: Thomas Mann (1875–1955)
Thomas Mann tillhör 1900-talets stora konstnärer. Endast 26 år ung författar han Buddenbrooks, ett litterärt fyrverkeri som placerat honom i centrum på den kulturella världskartan. Såväl kritiker som läsare kräver mer, men – utöver 1909 års roman Hans kunglig höghet – dröjer det till 1924 och boken Bergtagen innan Mann åter gör anspråk på positionen som Tysklands ledande författare.
1929 belönas Thomas Mann med Nobelpriset. Nazisternas maktövertagande gör emellertid den antiauktoritäre Manns ställning allt mer utsatt. Då hans böcker bränns i 1933 års tyska bokbål väljer Mann att gå i exil och finner ett hem i Princeton, USA. Nästa anhalt blir Los Angeles innan han tillsammans med hustrun Katia år 1952 återvänder till Europa och Schweiz.
80 år gammal upplever Thomas Mann smärtor och svullnad i vänster ben. Felaktiga läkardiagnoser bidrar till att han kort därefter avlider vid ett sjukhus i Zürich. Måhända ett slags ödets ironi, då Mann i flera av sina verk är en kritisk skildrare av både läkare och läkekonst. Å andra sidan drabbade kanske den aneurysm som verkligen föranledde hans bortgång inte som en chock, då författaren ägnat stora delar av sitt skapande åt att utforska såväl sjukdom som död.
Kan sjukdomen vara välgörande för patienten?
Sjukdom och död är ständigt närvarande följeslagare i Thomas Manns författarskap. I dess utkanter rör sig läkarna, mer sällan anas någon verklig läkekonst. Den professionella vården förmår sällan mer än att bli föremål för Thomas Manns satiriska sidor. Då Hofrat Behrens, läkaren i Bergtagen, återvänder i novellen Den bedragna fattar han skalpellen med orden ”Låt oss operera så att folk tror att vi gör något”.
Icke desto mindre visar Thomas Mann ett livslångt intresse för de medicinska vetenskaperna. Hans många studiebesök på sjukhus är väl dokumenterade. Då hustrun Katia vårdas för tuberkulos i de Schweiziska alperna gör Mann henne sällskap vid sanatoriet. Vistelsen innebär startskottet för en mångårig kreativ process med fokus på tuberkelbakterier, hosta, liv och död. Resultatet, Bergtagen, hyllas än idag som en av den tyska litteraturens absoluta höjdpunkter.
En bärande idé i Thomas Manns skildringar av sjukdom är att den inte enbart är en ofrånkomlig del av livet. Den är framför allt en katalysator för utveckling och en förutsättning för att uppnå vår fulla potential. I Bergtagen är tuberkulos premissen som möjliggör protagonisten Hans Castorps mognad som människa. I Doktor Faustus öppnar syfilis dörrarna för kompositören Adrian Leverkühn att äntligen infria sitt geni. I Döden i Venedig accepterar den åldrande Gustav von Aschenbach kolera och död i utbyte mot att slutligen få spränga borgerlighetens och förnuftets bojor.
I sin sista publicerade text låter Thomas Mann en av karaktärerna fastslå att ”det finns sjukdomar som är bra för doktorerna”. Ett inte alltför vågat antagande är att Mann både en och flera gånger under sin levnad fastslog att det finns sjukdomar som är bra för patienterna.
Konst Läkekonst välkomnar: Thomas Wedérus
Thomas Wedérus är vetenskapsjournalist och ett välbekant namn i svensk och internationell press. Med fokus på, bland annat, medicin, psykologi och språk är han en återkommande skribent i Dagens Arena, Fokus, Språktidningen och Aftonbladet, men vi läser också hans artiklar i flera utländska tidskrifter, nu senast i anrika British Chess Magazine.
Thomas Wedérus är även en flitigt anlitad föreläsare. Med en magisterexamen i psykologi är han en efterfrågad och pålitlig leverantör av handfasta råd om hur man skyddar sig mot stress och lindrar den när den väl uppstår.
Vid Konst Läkekonst tar vi del av Thomas Wedérus reflektioner kring författaren Thomas Mann och dennes konstnärliga förhållande till hälsa och sjukdom. I en artikel i DN Kultur belyser Thomas Wedérus hur Thomas Mann i sina verk målar en bild av sjukdomar som inte bara ofrånkomliga utan till och med eftersträvansvärda – och oskiljbara från den mänskliga naturen.
Via nedslag i klassiska romaner som Döden i Venedig, Bergtagen och Doktor Faustus blickar vi in i Manns världar där – i likhet med vår egen – sjukdomen väntar runt hörnet. Förhoppningsvis kan det skänka oss viss tröst att veta att den inte enbart är av ondo.
Kontakt
Ola Nordenfors, universitetslektor
Litteraturvetenskapliga institutionen
Ola.Nordenfors@littvet.uu.se, 018-471 2959
text: Magnus Alsne, foto: Wikipedia, Thomas Wedérus m fl